Introfrågor

[1. Reflektion och värdering: Vad anser du om lycka? Har du den gamla uppfattningen eller den moderna? Är du subjektivist eller objektivist?]


1. Mina funderingar och sätt att tänka stämmer mest överrens med att vara Objektivist. Jag tycker att bra relationer till vänner och familj är en bra grund till en livslång lycka, pengar och framgång inom karriär är bara som en bonus. Samtidigt behövs också subjektiv lycka för att tillfredsställa vissa situationer, t ex om man vinner en tävling, den lyckan varar bara ett tag samtidigt som man mår bra av det just då, till nästa gång man tävlar, då kanske man förlorar. Jag är nog en person som tar dagen som den kommer men samtidigt vill jag kunna se framåt och inte bara se lyckan i det lilla i vardagen, även fast det är värt mycket i längden.


[2. Reflektion och värdering: Hur gäller de här förslagen för dig? Kommentera varje förslag och ta exempel i ditt eget liv! Grundfråga: ger de verklig lycka? ]


2. Pengar - Pengar för mig är en liten del av anledningen till lycka men utan pengar över huvud taget skulle jag inte må bra heller. Har jag en bra relation till min familj och bra vänner gör inte pengar stor skillnad på min lycka, men det behövs också för att känna sig trygg. Pengar kan alltså vara både subjektiv och objektiv lycka för mig.

Kunskap - Vårt liv går i stort sätt ut på kunskap, vi går i skolan för att lära oss saker för att senare få betyg och söka till t ex högskola, så kunskap är en mycket viktig del i våra liv, samtidigt känns det bra att kunna saker och veta varför saker är som de är, därför ser jag kunskap som en viktig del och därmed ser jag det objektiv lycka.

Frihet från smärta - Självklart vill ingen känna smärta på något vis och värderar det därför högt att vara fri från den, det finns också människor som har ständig smärta av något slag och lärt sig leva med det och kan vara lika lycklig som vem som helst. Själv är jag glad att jag inte har någon slags smärta men det är inget jag tänker på och känner mig tacksam över, en dag kanske man står där och ångrar sig, att man inte var mer tacksam, men jag tycker det är svårt att bedöma innan man vet av situationen. Om jag t ex är med om en bilolycka tror att jag skulle kunna lära mig leva med en smärta efter det, jag skulle nog mest vara tacksam för att jag överlevt. Frihet från smärta är för mig en subjektiv lycka men självklart vill jag inte behöva känna smärta, det vill nog ingen.

Vara "hög" - De personer som varit hög beskriver det som ett lyckorus. Jag tänker bara att de personerna är dum i huvudet som inte förstår att det bara varar för en stund, efteråt är de lika deprimerade som innan. Självklart en väldigt subjektiv lycka eftersom det bara varar ett litet tag, under "ruset". Det ger bara falsk lycka som leder till komplikationer.

Känna "flyt" - Då jag känner flyt mår jag verkligen bra, men jag vet samtidigt att det snart övergår till något annat så det är inget jag kan leva på. Alla känner flyt någon gång, inom vad som helst, skolan, spel, relationer osv. Jag känner att det också bara är en tillfällig lycka som jag inte vill lita på.

Ha självförtroende, självkänsla - Det är något som jag inte har så mycket av och aldrig haft så starkt. Jag vet personer som har världens största självförtroende och det stör jag mig bara på, de själva tycker säkert att det är hur skönt som helst att kunna ha självkänsla och mår bra utav de. För dem är det säkert en "verklig lycka" men för mig finns det bara inte, men jag skulle vissa stunder vilja ha mer självförtroende. Självförtroende är också något som behövs för att komma framåt i livet och ta för sig.

Sexuell tillfredsställelse - Det är verkligen en subjektiv lycka, det varar bara för en liten stund sedan är allt som vanligt igen. Visst kan man bygga vidare någonting på det med sin partner men det är mer ett behov som vi har som individ.

Framgång - Jag tycker att framgång ger verklig lycka, då vet man att man har lyckats med något och får belöning för det senare. Framgång för mig är verkligen objektiv lycka, har man framgång i livet känns allt bra.

Heder - Heder får man för att man gjort något bra som människor tycker om och ser upp till, visst kan man vara lycklig av det men samtidigt kan heder övergå till någonting annat väldigt snabbt. Heder känns inte som en verklig lycka för mig, utan bara tillfällig.

Hälsa och långt liv - Är för många äldre en jätteviktig del, det kan jag förstå. För mig är det nog också viktigt, men just nu finns det saker som är viktigare, jag har nog inte tagit det på allvar. Tillslut kanske jag får mig en tankeställare och ser hälsa som en av de vikigaste delarna i livet.

Relationer - Utan relationer skulle jag aldrig klara av att leva, de som står mig nära, det är dem som får mig att kämpa för något. Jag värderar relationer högst upp på min "lista" och det är absolut en verklig lycka som är objektiv. Om jag skulle ställas framför ett dilemma där jag skulle välja mellan bra relationer eller mycket pengar skulle jag helt klart välja relationer. Har man för mycket pengar är risken att få "falska" vänner också stor, folk dras till pengarna och inte vänskapen.


[3. Reflektion och värdering: Håller du med om denna begränsning i vår kunskap? Tror du att människan någonsin kommer att uppnå fullständigt vetande om sin tillvaro? Är det ett meningslöst sökande? ]


3. Självklart är vår kunskap begränsad och det har den alltid varit. Våra hjärnor och förståendet om hur allting fungerar utvecklas med tiden, om vi jämför med hur smarta vi var på t ex stenåldern har våra hjärnor utvecklats väldigt mycket och det fortsätter vi också att göra. Därför är det inte alls konstigt tycker jag att vi har en stor begränsning i kunskapen. Vi är den smartaste individen och djuren har inte ens uppfattning om hur stor jorden är, vi ska nog vara glad att vi är de smartaste individerna och inte bekymra oss om att vi inte vet allt, vi skulle nog bli helt förvirrade om vi verkligen visste hur allt fungerar. Våra hjärnor kommer att fortsätta utvecklas i intelligens tror jag men jag tror inte att vi kommer bli så smarta att vi kan lista ut allt. Fullständigt vetande tror jag vi får leva utan.


[4. Reflektion och värdering: Är du helt säker på att du finns här? Att detta inte är en inbillning eller systematisk illusion, bestämd av andra krafter än din egen vilja? ]


4. Jag är rätt säker på att jag finns. Andra individer ger mig respons på det också. Vissa säger att det bara är "jag" som existerar och att alla andra bara finns där. Men jag tror att alla har en egen värld och ser allt från sitt eget perspektiv. Om inte vi skulle existera hur skulle då världen kunna ha byggts upp? Och vad går annars allt ut på?


[5. Reflektion och värdering: Håller du med Thorild? Förstår du sofisterna och subjektivisterna synpunkt? Stämmer det med ditt tänkande?]


Mitt tänkande stämmer för att hålla med Thorild, såklart finns det rätt och fel. Skulle vi inte ha regler skulle samhället i längden falla samman. Skulle var och en ha olika uppfattningar om vad som är rätt och fel blir det bara konflikter personer emellan.


[6. Reflektion och värdering: Anser du att tvivel och subjektivism kan vara ohälsosamt? Eller är det tvärtom sunt att tvivla på allt? Är man lycklig när man tvivlar? Eller är man lycklig ovetande om problemen?]


6. Tvivel är som vad som helst, alla tvivlar någon gång och det måste man få göra, man måste ibland fråga sig själv ”är det här rätt? ska jag göra det här eller ska jag strunta i det?”. Jag tycker att det inte är ohälsosamt på något sätt, men vissa personer är väldigt osäkra på sig själv och jämt tvivlar på minska lilla, det kanske däremot inte är så hälsosamt. I vissa fall kan jag till och med tycka att tvivel kan hjälpa en, om man står inför en svår situation och börjar tvivla på det man har bestämt sig för, och ändrar sig kanske det blir det rätta?


[7. Reflektion och värdering: Anser du att det finns en sanning med stort S? Är kampen för att hitta den sanna beskrivningen av verkligheten en bra kamp? Eller är den egentligen meningslös? Tänk på dina studier och ämnena du studerar?]


7. Sanning tror jag det finns på allt, men frågan är om vi är så smarta att vi alltid kan lista ut den? Självklart vill man veta sanningen men samtidigt är verkligheten som den är vilket vi inte kan göra någonting åt. Givetvis vill vi alla överlista och förstå alla sjukdomar men samtidigt är det i vissa fall meningslöst att veta sanningen på allt.


[8. Reflektion och värdering: Anser du att Europa och Nordamerika står för den högsta kulturen? Bör vår uppfattning om utbildning och kunskap spridas i världen?]


8. Jag tycker absolut att vi borde sprida vår kunskap och utbildning i övriga världen, det skulle alla bara må bättre av tror jag, vi skulle bara må bättre och känna att vi gjort något bra för de som inte har det lika bra ställt som vi. De som har det svårt måste också kunna få ta del av all sorts kunskap utbildning som finns i världen över. Vi delar ändå samma jord, vi måste kunna dela med oss av det goda.


[9. Reflektion och värdering: Anser du att världen är till genom slump eller finns det intelligens i själva strukturen och informationen?]


9. Detta är en väldigt svår fråga som egentligen ingen har svaret på, bara olika funderingar och teorier. Jag anser att jorden är skapad av Big Bang och utvecklats utifrån det, så tror jag det är med alla andra planeter också. Sedan har vi människor gjort jorden till det den är idag. Alltså tror jag jorden är skapad av en slump. Det känns alldeles för invecklat att någon eller något ska ligga bakom allting med ren intelligens, för mig finns det liksom inte.


[10. Reflektion och värdering: Anser du att verkligheten förblir ett spännande mysterium? Eller är verkligheten i grunden tråkig och förutbestämbar? Tror du på en absolut sanning om verkligheten?]


10. Själv så låter jag gärna verkligheten förbli ett spännande mysterium, jag tycker det skulle vara tråkigt att veta sanningen i verkligen allt. Det är lite spännande att inte veta hur allt hänger ihop, att vad som helst kan hända. Ingen vet t ex när eller om världen ska gå under, skulle jag veta det skulle jag bara må dåligt. Jag tror att de forskare som försöker få fram en förklaring på allt gör det mest för att få uppmärksamhet, bli populära och kända, innerst inne vill nog ingen veta allt.


[11. Reflektion och värdering: Anser du att medkänsla är ett sant värde? Och att vi bör måna särskilt om fattiga, sjuka, utvecklingsstörda och svaga i samhället? Är vårt samhälle på den punkten mer utvecklat, anser du, än stenålderssamhället?]


11. Medkänsla är något vi använder för att få positiv respons från andra människor, skulle vi inte ha medkänsla för andra skulle vi klassas som egoist och bli ”ratad” som t ex bra vän. Medkänsla har man också för att man bryr sig om andra människor. Självklart bör vi måna om andra som har det svårt, det skulle man ju själv vilja om man själv var i den sitsen. Man måste behandla andra som man vill bli behandlad själv.


[12. Reflektion och värdering: Anser du att mänskliga rättigheter är ett verkligt faktum? Eller är det endast en politisk och retorisk term, påhittad i Europa och endast använd av politiker? Har Bibeln rätt om den mänskliga värdigheten?]


12. Eftersom vi har regler och en viss etik att vi ska bete oss på ett visst sätt är det, det enda vi vet och därför känns det bra och rätt. Vi vet att om vi bryter mot våra regler och bestämmelser om vad som är rätt kommer det leda till dåliga konsekvenser, och det vill vi inte vara med om. Rasister och nazister har en egen tro och uppfattning om en del saker och riskerar vissa straff för att fortsätta tro på det de gör. De har en helt annan uppfattning om rätt och fel.


[13. Reflektion och värdering: Anser du att själen/jaget finns? När uppstår den i människan? Eller är också själen ett tomt men praktiskt ord?]


13. Jag tycker att man är en människa redan vid embryot men själva jaget kommer egentligen inte förrän människan är några år, i börjar vet inte barnet vem ”jag” är utan kallar sig själv för sitt namn och inte för ”jag”. Självklart finns själen och kroppen tycker jag känns bara som ett verktyg. Vissa människor har varken armar eller ben och klarar sig galant i livet, så det känns som att allt sitter i själen även fast det känns overkligt.


[14. Reflektion och värdering: Anser du att ordet "familj" kan stå för polygami och pederasti likaväl som traditionell monogami? Har frivillig pederasti rätt till respekt och rättsskydd i samhället?]


14. Riktig familj för mig är endast mamma, pappa och barn. Att vissa människor formar sin relation till familj på andra sätt har jag inget emot eftersom det är en ”familj” för dem. Men för mig skulle det inte klassas som familj. Att vissa ser t ex pederasti och andra för mig annorlunda läggningar är normalt för dem, ser jag inte heller som konstigt, bara läskigt. Alla har olika syn på allt och det gäller också läggningar, förut accepterade vi inte homosexualitet och såg det som någonting helt oacceptabelt och som en sjukdom till en början, varför accepterar vi inte andra läggningar kan man fråga sig? Vad är vi egentligen rädda för? För mig är det helt sjukt men samtidigt skulle jag kunna tänka mig att acceptera att andra gör det, de tycker säkert att min läggning som heterosexuell är helt fel och otänkbar också. Frågan om t ex pederasti osv. ska få rättsskydd i samhället är nog en fråga som kan diskuteras utan ände.


[15. Reflektion och värdering: Anser du att man kan argumentera för barnerotiken? Eller är sexuella relationer mellan gamla och unga moraliskt förkastliga? Kan vi och bör vi förändra moralfilosofin till att välkomna alla "sexuella läggningar", även pederasti, pedofili, nekrofili, BDSM, polyamori? Vilka blir konsekvenserna för livet i samhälle och familj? Vilka blir de psykiska konsekvenserna?]


15. Barnerotik är för mig någonting otänkbart och förbjudet. Det är skillnad på pederasti och pedofili. Pedofili är kriminellt och kan inte över huvud taget inte förändras moraliskt. De andra läggningarna är det skillnad på, där kan alla som är inblandade vara med på det och njuta av det, till skillnad från pedofili. Inom pederasti är det ändå den vuxne som har mer kunskap och borde veta bäst, det är nog därför vi skyller på den äldre. Om alla sexuella läggningar skulle välkomnas skulle de kunna leda till att läggningarna överdrivs ännu mer eftersom de blir ”okej”. Eftersom dessa udda läggningar inte är moraliskt godkända för de flesta av oss som inte utövar dessa känns det som att om någon i vår familj skulle komma ut med något av detta skulle de bli svårt att ta in. I de flesta fall omöjliga att ta in.


[16. Reflektion och värdering: Anser du att vi bör förädla den mänskliga genetiken likaväl som växters och djurs genetik?]


16. Visst vore det bra att kunna gå in i gener och reducera eventuella sjukdomar etc. Samtidigt känns det som att det skulle kunna gå över styr, tillslut kanske det går så långt att man skulle kunna designa sitt eget barn. Då skulle hela världen och alla människor bara kännas falskt. Jag kan förstå eugeniken bland växter, de har i alla fall inte känslor. Jag tror jag är emot hela situationen eftersom det inte är ”naturligt”, jag vill att allt ska gå efter naturliga vägar, och vem vet, kanske alla sjukdomar är till för någonting också?


[17. Reflektion och värdering: Anser du att nyttan är det viktigaste i det mänskliga livet? Bör människor som lever onyttiga liv förändras till nyttiga individer eller elimineras ungefär som skadade djur i naturen elimineras?]


17. Jag känner att alla människor har en plats på jorden och behövs. Men samtidigt finns det brutala mördare som mördat och plågat massor av människor som jag tycker inte är värd att leva själv. Jag tycker däremot att djur/människor som är sjuka eller inte är nyttiga i samhället har lika värde som vem som helst. Som sagt, alla behövs på något sätt. Jag personligen ser inte ner på någon för att denne är sjuk eller inte är till någon nytta i samhället.


[18. Reflektion och värdering: Anser du att den som besitter naturvetenskaplig kunskap har en större värld än andra? Eller förminskar hypoteserna världen? Vet du mer om verkligheten om du kan beskriva ett vulkanutbrott geologiskt? Vet du mer om verkligheten om du kan benämna de kemiska grundämnena?]


18. Om vi antar att den som har mer kunskap vet mer om verkligheten och har en större värld kan vi alltså bestämma hur stor vår värld ska vara runt om oss, eftersom man kan bestämma hur mycket man vill lära sig. Om jag vill kan jag lära mig att benämna alla de kemiska ämnena, och därmed alltså veta mer om sanningen? Jag anser alltså inte att man har en större värld eller vet mer om verkligheten än andra om man har mer kunskap.


[19. Reflektion och värdering: Anser du att naturvetenskap endast är ett fackspråk? Eller kommer vi närmare verkligheten genom kemi, fysik, geologi osv.?]


19. Även om man har stor kunskap om kemi, geologi osv. har vi ändå samma värld och verklighet. Visst kan man förstå hur saker fungerar bättre och allmänt smartare men vi kommer inte närmare verkligheten för det. Samtidigt tror jag på Big Bang och inte på ”Eva och Adam” så mer vetande om kemi osv. kan kanske vara en väg närmare allt vetande, men ändå inte verkligheten.


[20. Reflektion och värdering: Anser du att det finns ett perfekt vetande? Finns all information samlad någonstans?]


20. Som jag har skrivit förut utvecklas våra hjärnor med tiden och är ännu inte i klass med ett perfekt vetande. Självklart finns all information samlad någonstans med vi kan inte nå den. En dag kanske vi kan det? Jag tror att vi mår bäst av att inte veta allt. Vi mår väl inte dåligt av att inte ha ett perfekt vetande om allt? Jag jämför med djuren, hur mycket vet de om verkligheten? Nästan ingenting. De som är viktigt för dem är mat och förökning. Vi har mycket mer i huvudet vi vill få förklarat för oss.


[21. Reflektion och värdering: Anser du att kroppen är lika värdefull som den tänkande själen? Eller är kroppen en viktig del av oss själva?]


21. Jag har en kropp, och är en själ. Min kropp fungerar som mitt verktyg och min hjärna fungerar på samma sätt även om jag skulle amputera ett ben eller arm. Det känns som att min själ finns i min hjärna och jag anser att den tänkande själen är mer värdefull än kroppen. Jag tror också att alla våra känslor och tankar finns i själen, så utan den vore vi inte oss själva. Men som sagt utan kroppsdelar vore vi precis samma person, bara annorlunda utseende.


[22. Reflektion och värdering: Är du trichotomist eller dichotomist? Varför?]


22. Mina värderingar stämmer med den kristna filosofin, dichotomist. För mig har det alltid varit så, kropp och själ. Det har man hört och lärt sig sedan man var liten, att så är det. Och det har man lärt sig och lever efter. Man hör t ex ofta i hälso-reklamer, ”För kropp och själ”. Då jag tänker efter så känns det som det mest sannolikt för mig också att vara dichotomist. Att ha en djurisk själ och en andlig själ känns bara overkligt för mig.


[23. Reflektion och värdering: Anser du som Olivi att det rationella inte är det viktigaste hos oss? Eller håller du med Leibniz att tanken styr resten?]


23. Jag håller inte med Olivi men det är ändå viktigt att följa sina känslor. Även fast känslorna är viktiga för att vi ska må bra är det inte alltid det rätta valet. Tanken hos oss är också en viktig del för att veta vad som är det rätta i ett beslut, känslorna vill en sak men tanken kan vara smartare och besluta om det bästa för en själv.


[24. Reflektion och värdering: Anser du att någon del av ditt medvetande kan reinkarneras? Tror du på någon form av vaken tillvaro efter din kropps död?]


24. Jag skrev förut att kroppen bara var ett verktyg till själen. Så då kroppen dör borde själen leva vidare men det känns samtidigt också overkligt. Man kan då fråga sig om själen lever vidare, vart tar den vägen? Jag tror inte att den lever vidare i andra kroppar eftersom då skulle det märkas förr eller senare, eftersom den måste återkomma. Kanske att själen förblir som ett spöke och aldrig dör bort?


[25. Reflektion och värdering: Vem håller du med? Anser du att Evagrius och Origines har rätt? Att alltså din själ aldrig har skapats utan alltid funnits? Eller håller du med Rosmini att själen utvecklas genom föräldrarnas dna-information i spermer och ägg?]


25. Jag håller med Rosmini. Eftersom jag tycker att själen och kroppen hör ihop och ”sammanbetar” känns det mest logiskt att föräldrarna är skapare för både kropp och själ. Jag tror att själen finns i vår hjärna och sitter ihop med kroppen på något vis och därmed utvecklas de tillsammans. Evagrius och Origines teori låter inte logisk för mig, om själen alltid har existerat innan dess förbindelse med kroppen, var har den varit innan? I andra kroppar? Då blir varje kropp helt opersonlig. Jag tror hellre på att kroppen och själen skapas tillsammans av föräldrarna. Då vi dör, dör också själen eller så förblir själen ett spöke kvar på jorden men jag tror inte att själen förs vidare till någon annan.