Filosofi B. Diskussion 3. Föreställning och vetande (Eme' = jag)

[1. Reflektion och värdering: Anser du att en föreställning någonsin blir säker kunskap? Eller är allt vi "vet" endast föreställningar?]

Lena =) säger:
Jag tror inte att våra trosföreställningar om Gud till exempel någonsin med rätta kan betraktas som kunskap. Det behövs liksom bevis för att det ska kunna tas som säker kunskap.

Eme’ säger:
Men det jag tror, blir ju för mig en slags kunskap. Utifrån mina erfarenheter och vad jag varit med om i livet så skapar ju jag olika föreställning och teorier - det blir även min kunskap.

Lena =) säger:
Ja visst, men kan det betraktas som kunskap med all rätta? Kunskap är för mig något allmänt. Där man vet vad som är rätt och fel och det är lika hos alla. En gemensam kunskap liksom. Jag tror mer att allt vi ”vet” bara är trosföreställningar. Det vi tror blir ju automatiskt till vad vi ”vet” men vi kan aldrig riktigt med rätta kalla det kunskap förrän vi egentligen fått det bevisat, tycker jag.

Eme’ säger:
Men visst är det möjligt att det kan bli till säker kunskap. Det beror ju förstås lite på vad det handlar om. Men genom att få saker och ting bekräftat och bevisat så blir det ju mer och mer säkrat som kunskap och inte bara något vi ”tror”.

[2. Reflektion och värdering: Anser du att "jag vet att jag är kär" är starkare än "jag tror att jag är kär"? Eller kan man aldrig veta det säkert?]

Eme’ säger:
Ja jag tycker att ”Jag vet att jag är kär” är starkare än att ”jag tror att jag är kär”. Ordet vet, känns helt enkelt mycket starkare och säkrare än ordet tror. Som att det blivit mer kunskap när man använder ordet vet.

Lena =) säger:
”Jag tror att jag är kär” känns mildare än ”Jag vet att jag är kär”. Precis som du säger så känns ordet vet mer säkert och mer som riktig kunskap. Man är verkligen helt säker när man använder ordet vet, speciellt i sådant sammanhang när det gäller kärlek. Men i detta sammanhang så kan jag heller inte riktigt låta bli att koppla det till tid. Att använda ”jag tror jag är kär” känns som något man använder tidigare än ”Jag vet att jag är kär”, just för att man helt enkelt inte skapat sig tillräckligt stora erfarenheter och kunskaper än.

Eme’ säger:
Precis. När man använder ordet tror så börjar man kanske i detta sammanhang känna känslor. Känna att det är någonting som finns där men man har precis som du säger, inte riktigt hunnit koppla det riktigt. Man har inte känt känslorna tillräckligt länge för att vara säker och därmed kunna använda ordet vet med all säkerhet.

Lena =) säger:
En annan fråga var ju också ” Eller kan man aldrig veta det säkert?” Det tror jag att man kan. När det gäller känslor så är det ju bara jag som kan svara för mina känslor. Jag tror (eller ska jag kanske säga vet i detta sammanhang) att jag kan vara helt säker på den frågan. Jag känner en skillnad när det gäller känslor i denna fråga om kärlek så jag vet också när jag är redo att använda ordet vet framför tror.

Eme’ säger:
Fast ibland kan man tro sig veta något helt säkert men som några år senare kan kännas helt fel? Att man då inte kan förstå hur man kunde vara så säker och säga att ”Han var den rätta killen för mig” till exempel.

Lena =) säger:
Ja, det har du helt rätt i. Men det har väl antagligen ändrats just för att man senare när man fått mer erfarenheter och kunskap om, i detta fall, den ”rätte” killen. Att man då senare kan ta tillbaka det för att man helt enkelt fått det bevisat att man hade fel.

Eme’ säger:
Men kan man då svara JA på att man någonsin kan veta något helt säkert?

Lena =) säger:
Jag tycker att man kan göra det. Eftersom att för stunden vet det. Då känns det rätt. Men sen kan ju alltid livet och folk omkring en göra en besviken och ledsen. Men du visste ändå för den stunden att han var den rätte, för det var SÅ det kändes just DÅ.

[3. Reflektion och värdering: Anser du att vi vet saker som vi senare inser att vi inte visste? Visste vi då eller trodde vi bara att vi visste?]

Eme’ säger:
Ja det var ju det vi nyss pratade om. Om vi tar samma exempel som sist ; ”Jag vet att han är den rätte killen för mig” men sedan några år senare då man har gjort slut så ser man tillbaka på det och förstår inte alls hur man kunde säga något sådant. Det måste ju vara för att man helt enkelt tror sig själv veta det.

Lena =) säger:
Ja det har du i och för sig rätt i. Nu när jag läste denna fråga så förstår jag lite mer hur de menar. Att man sedan några år senare ser tillbaka på det och inte alls förstår hur man kunde säga så, måste ju vara för att man tror sig veta som du säger. Eller för att man helt enkelt då kände sig så lycklig att lyckan gjorde en blind helt enkelt.

Eme’ säger:
Ja precis. Att det gjorde en blind och att det för stunden kändes som det rätta. Men att det mest är något man säger för att ja, man helt enkelt är så lycklig och fast i nuet.

Lena =) säger:
Mm, så vi visste nog egentligen inte. Vi bara trodde att vi visste.

Eme’ säger:
Ja exakt. Vi trodde att vi visste för att det verkligen kändes rätt just då. Då kände vi oss så säkra att vi kunde kalla det kunskap till och med, även om vi nog egentligen bara trodde.

[4. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något i ditt liv som du begriper genast och med visshet? Något du inte kan betvivla?]

Lena =) säger:
Jag tror att det finns saker i mitt liv som jag verkligen är helt säker på, som jag inte betvivlar. Jag vet till exempel att mina föräldrar älskar mig, vad jag än gör. Det har jag hittills aldrig behövt tvivla på faktiskt, dock är jag kanske inte helt säker på att jag aldrig kommer att göra det? Det är nog svårt att vara helt 100 % säker på något, och aldrig någonsin betvivla det.

Eme’ säger:
Jag tror att det är svårt att hitta någonting som man verkligen inte kan betvivla. Även hur mycket jag än vill det. Jag ”hoppas” och tror att mina föräldrar älskar mig vad jag än gör men på sätt och vis kan jag inte vara helt säker. Jag vet ju egentligen inte vad de tänker. Bara för att det är sagt att ”alla föräldrar älskar sina barn vad som än händer” är det inte säkert att det gäller. Hur mycket jag än vill som sagt.

Lena =) säger:
Nej precis, man kan ju aldrig styra eller se vad någon annan människa tänker och heller inte styra över framtiden. Så, det är nog svårt att verkligen lita på något till 100 % och aldrig betvivla det.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att du bygger din världsbild på säkra vissheter och grundläggande påståenden? Eller gissar du dig fram?]

Eme’ säger:
Jag anser att jag bygger min världsbild efter vad jag tror på. Vi har alla olika tro, teorier och mål med livet och jag tror det är det som målar upp vår världsbild.

Lena =) säger:
Ja visst är det så. Jag tror inte riktigt att det finns något eller någon annan än mig själv som bestämmer hur min världsbild ser ut. Jag bygger den helt enkelt på mig själv och som du säger, utifrån vad jag tror på och vad jag vill med mitt liv, så bildar jag även min världsbild.

Eme’ säger:
Det Descartes säger ”Jag tänker, alltså är jag” är väldigt smart sagt. Det är ju verkligen så. För det jag tänker, tror och står för, det skapar ju mig och även min världsbild. Jag väljer ju helt och hållet själv och tar ju även till erfarenheter utifrån världen och kunskap runt omkring mig. Det rör ju också min världsbild – oavsett om jag vill eller inte.

Lena =) säger:
Jaa precis. Att säga att man gissar sig fram till sin världsbild låter ju lite fel. Vi gissar ju inte, vi får det ju förklarat utifrån erfarenheter och kunskaper som du säger.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att religiösa påståenden på sin höjd är känslomässiga yttranden? T. ex. att Jesus levde och dog för alla människors befrielse?]

Eme´ säger:
Ja alltså jag tror att det blir vad man gör det till. Vad man tror på. Just då det gäller religion. Jag tror att vi mår bra utav religiösa påståenden. Skulle det inte stämma så spelar det ingen roll, religiösa påståenden är inte samma sak som att påstå någonting naturvetenskapligt, det måste vara rätt, då kan man inte vara tro, då måste man veta. Så ja, jag anser att religiösa påståenden är känslomässiga yttranden.

Lena=) säger:
Själv så tror jag inte på att religiösa påståenden är känslomässiga yttranden. För mig som inte är troende är det otänkbart. Att Jesus levde och dog för alla människors befrielse är förmodligen en myt som ingen egentligen vet om det är ”sant” eller inte. Går det inte att bevisa är det ingen kunskap.

[11. Reflektion och värdering: Anser du att sannolika gissningar är kunskap?]

Lena =) säger:
Jag tycker att det säger sig självt redan i frågan. Gissar du så vet du inte helt säkert.

Eme’ säger:
Men en sannolik gissning. Med sannolik menas ju att det verkligen skulle kunna vara så, att det är logiskt och rätt. Så en sannolik gissning är ju väldigt nära kunskap. Men jag anser inte riktigt att man kan kalla det kunskap förrän något bevisar att det verkligen är rätt, och inte bara en sannolik gissning.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att det mesta du lär dig i skolan tvingas du bara lita på? Att du egentligen inte vet något av det?]

Eme’ säger:
Det jag får förklarat för mig i skolan känns ganska påtvingat, som att det är meningen att vi måste förstå det och måste tro på det. Det bara är som det är och inget mer med det. Jag kan inte riktigt påstå att jag tror på allt jag lär mig i skolan.

Lena =) säger:
Jaa precis. Det känns som att det lärarna berättar för oss helt enkelt är något som vi verkligen måste tro på. Precis som du säger, något vi måste förstå och tro på för att vi ska kunna klara ett godkänt i ämnet. Jag kan inte säga att jag vet något om det jag lärt mig skolan, utan det är bara ord egentligen. Jag har ju själv inte några erfarenheter eller kunskaper om t ex histora så därför känns det lättast att tro på det som lärarna och böckerna säger. Men jag vet ju egentligen ingenting om det.


[20. Reflektion och värdering: Anser du att kristna eller andra troende har säker kunskap om Gud? Eller bara om sina egna förställningar om Gud?]

Lena =) säger:
Jag är inte troende och jag kan inte påstå att jag har någon som helst kunskap om Gud. Det är lite som vi skrev gällande skolan. Det jag lärt mig i skolan om t ex Gud känns mest påtvingat som något jag ska tro på men egentligen har jag inte alls någon kunskap om det.

Eme’ säger:
De som är t ex kristna är ju såklart mer insatt i tron om Gud. De vet ju antagligen mer än vad vi gör. Sen om det bara är egna föreställningar om Gud eller om det är säker kunskap är ju en annan fråga. Det kan ju diskuteras. Men jag måste nog säga att deras starka tro till Gud gör att det blir mer säker kunskap, eftersom att det de tror på automatiskt även blir till kunskap för dem. Det är ju det de vet.

[28. Reflektion och värdering: Vilka föreställningar anser du viktigast för hur vi lever och tänker: sinnenas, minnenas eller trons?]

Lena=) säger:
Jag anser minnenas helt klart. Eftersom vi inte kan utföra några som helst ”ärenden” om vi inte hade minnenas föreställningar. Man skulle behöva lära om sig allt eftersom och inte minnas vad vi kan. Visst är dom andra föreställningarna också viktiga men för att leva ett så ”normalt” liv som möjligt skulle jag anse att minnenas är viktigast för hur vi lever och tänker. Jag skulle t ex kunna leva utan trons föreställningar men absolut inte utan minnenas.

Eme´säger:
Ja okej. Alltså om man ser till hur vi är skapta är ju våra sinnen viktigast för hur vi lever och tänker. Ser man på hur vi lever idag, i dagens utveckade samhälle kan minnenas och tron vara viktiga. Minnenas för att minnas hur allt går till eftersom allt kräver intelligens. Trosn för att vi ska ha en ”kämparglöd” eftersom det finns mycket idag som inte går ihop. Så om man ser till idag tycker jag att minnenas och trons är viktigast. Förr alltså om vi tänker medeltid osv, sinnenas.